Its a cruel world!

Livet är inte alltid så lätt, men det vet väl det flesta, ibland flyter det och andra gånger får man kämpa sig igenom varje dag. Från att jag vaknar längtar jag bara tills jag får sluta mina blå och glömma världen för en stund.

Det kan vara jobbigt att leva. Ibland kan man ju till och med undra om livet man lever verkligen levs?

Andas, andas....

Tar ett andetag och börjar dagen, undrar hur jag ska stå ut? Kan man få lägga sig ner och fortsätta sova?

Förströelser har jag många, allt för att få mig att le lite, inte för att de betyder ett skit, men det hjälper.

Ett, två, tre...

Here I go again   

Idag säger jag till mig själv "-Le Anna, låtsas vara glad, få människorna runt om kring dig att le, låtsas att du är den där som alltid glad, håll masken"

Mötte en kund igår när jag var på lunch, hon hade precis vart i butiken och vart så glad när hon såg mig (iofs positivt) och säger att hon gått in i butiken för att få skratta lite, så hon vart glad att hon stötte på mig eftersom jag inte vart där.

...ja det är ju roligt iofs, men ja klart jag är ju jag så jag drog på mig mitt leende och min skämtsida, och undrade varför folk inte märker när jag spelar? Själv känner jag det med varje fiber i min kropp.

Ibland när jag säger till folk att förra gången vi träffades så var jag ångestfylld och jätteledsen, så får jag till svar att det inte alls märktes???

Så alltså är min stora fråga... Kan det vara så att jag kan ha en lysande karriär som skådespelerska? I så fall kan jag ju tjäna stora pengar   Och det vet ju alla att pengar gör en lycklig! Hahahahaha!     

Näääeee jag var inte ett dugg ironisk, skulle JAG vara det? Hahahaha!   

Over and Out all You Suckers!